Igårkväll kom de sista papprena som man behövde för att åka till Amerikanska Ambassaden och ansöka om visum, så efter att ha suttit uppe halva natten (tack mamma) så var det upp vid 8-tiden imorse för att fylla i det sista och ringa och höra med Explorius så vi kunde åka in till min förbokade tid som var 10:30. Vi fick ok av dom, så vi åkte dit. Sen 2 timmar senare åkte vi därifrån, men inte fick jag något visum inte. Alltså wä, jag orkar inte. Det värsta är att vi förstår inte ens vad som var felet. Men även okända fel går att lösa, och vi jobbar på det. 

 

Så fort jag fixat visumet sätts jag på första bästa plan mot New York, så avresan kan bli lite när som helst! 

 

Lite kul nyheter också. Inatt svarade min värdfamilj på mailet jag skickade. Jag fick veta att skolan börjar den 7/8, tveksamt om jag hinner dit till skolstart, men det gör inget om jag missar lite i början. Min värdmamma ville också att jag skulle kolla vilka kurser jag ville läsa, så hon kan skriva upp mig på dom innan dom blir fulla. Så nu ska jag fortsätta kolla vad jag vill läsa för något. Det är så svårt att välja, känns som att jag står i en stor godisbutik med hur mycket gott som helst att välja och vraka bland, men bara 25 kr att handla för. Jobbigt läge.

 

Den 26 Juli var det alltså min tur. Tidigt imorse (inte så jättetidigt, men jag sov) så börjar min telefon att låta, jag trodde det bara var något alarm som jag glömt stänga av, men icke. Det var det berömda värdfamilj-samtalet.

Jag var helt nyvaken och inte alls berädd så jag minns ungefär 4% av all info som dom berättade då, men som tur var får man ett mail med massa bifogad information om familjen & skolan. 

 

Jag ska alltså bo i Mesa, en förort till Phoenix (Arizonas huvudstad). Så inte storstad och inte helt ute på vischan, lagom är bäst som vi svennar brukar säga. Men ja, familjen. Jag vet inte riktigt vad man borde berätta, men jag kör på med den lilla infon jag har.

En mamma, en pappa, en jämnårig bror (96a), en yngre syster (97a) och en storebror (92a). Den älsta brorn är på college i New Mexico, så han bor inte hemma. 

 

Skolan jag ska gå på heter Skyline High School, det låter rätt klatchigt tycker jag. Hej jag heter Clara och jag går på Skyline High, jorå, det låter fint. Jag vet inte hur stor skolan är men då de erbjuder kurser i allt från keramik och privatekonomi till gitarr och körskola (alltså köra bil, inte sjunga (fast det erbjuds i för sig också)), så antar jag att den är rätt stor. 

 

Jag lyckades (efter typ 2 timmars "ååh mamma vad ska jag skriva") få ihop ett litet mail som jag skickade till familjen tidigare idag, så nu väntar jag spänt på svar!

 

Då jag inte vet om jag får lägga upp bilderna som de bifogade på sig själva och huset skippar jag det så länge och här kommer istället en bild på min familj som jag bifogade till värdfamiljen i mailet jag skrev.

Anledningen till att jag inte har börjat skriva här på bloggen än är för att jag inte har så mycket att skriva än. Jag har inte fått min värdfamilj än, och inte heller skolplats. Åker man med Explorius, som jag gör, så måste man ha skolplats innan man kan söka visum och så. Det känns liksom onödigt att blogga på min Usa-blogg när jag inte ens har något om Usa att skriva. Men när jag fått min värdfamilj och det så kommer bloggningen igång. 

 

Men helt still står det faktiskt inte, jag fick veta för ca 2 veckor sedan att även fast jag inte har fått någon värdfamilj så har jag blivit placerad i en stat. Jag ska till Arizona och grillas. Min mor ringde till Explorius och frågade hur det gick för dom, och då berättade de dessa glada nyheter. De flesta skolor i Arizona börjar runt den 10 Augusti så jag ska räkna med avresa runt den 1 Augusti. Det är liksom om 16 dagar och här sitter jag utan att veta var eller med vilka jag ska bo i nästan ett år.

 

De sa då också att bara cirka 50% av oss utbytesstundenter som ska till Usa har fått sina placeringar vilket var skönt att höra. Jag trodde jag var allra sist och att absolut ingen familj kunde tänka sig att ta emot mig, men så var inte fallet. Än iallafall. 

 

Jag har också pratat med Explorius om att jag vill spela fotboll under mitt år, helst hela året och inte bara 1/3 av året som man gör om man spelar i skollaget. Jag visste inte om det var något som gick att fixa, men för någon dag sen fick min mor ett mail från någon fotbollsman där han skrev att han kunde försäkra att det skulle finnas något lag där jag skulle kunna spela och passa in. Fråga mig inte hur han kan försäkra det när vi inte vet var i Arizona (som är lika stort som typ 2/3 av Sverige) jag ska bo, för jag fattar inte heller. Men det var kul att få det mailet iallafall och se att det händer grejer.

 

Ja, nu ska jag väl återgå till att sitta och glo på min telefon och vänta på att Explorius ska ringa och säga att jag fått placering.