Dagen efter vi kom fram till vårt hotell i San Clemente var det Disneyland dags. "The Happiest Place on Earth" som det kallas. Det var rätt happy. Jag gillade det, och vi hade en superbra dag där. Dagen kan sammanfattas med: Karuseller, Frozen Bananas, Gå omkring, Äta, Kolla på parad, Gå mer, kolla i shops, och gå lite till. Jag hade faktiskt med mig fetkameran, men fotade inte överdrivet mycket då det var lite knöligt att packa upp och packa ner kameran i ryggsäcken hela tiden, för jag kunde ju inte ha den ute när jag åkte karusell. 

Här kommer lite fler bilder från San Diego. 

Hej vänner, jag har vart väldigt upptagen sen jag skrev sist. Fortsättning på California tripen kommer såsmåningom.

Egentligen har jag inte direkt tid att blogga nu heller. Jag kom precis hem från ett track meet, och har läxor tills imorgon att ta itu med. MEN. Det har hänt något som gjorde att jag kände att jag behövde uppdatera. 

 

Track meetet var trevligt. Jag hoppade hem ett nytt personbästa i höjdhopp. Det var för blåsigt för att jag skulle förbättra mina tider på mina spring grenar (1 mile, 800 m & 2 miles), men jag hoppas på bättre förutsättningar nästa vecka, för då ska jag fanimej klara av 1 mile under 6 minuter. Iallafall. Nu ska jag inte prata bort något. Jag sprang 1 mile-loppet. Bara sprang, försökte pressa mig själv, sprintade sista biten, gjorde sådär som man gör när man tävlar. Så jag passerar mållinjen, alldeles anfådd, och rätt out of it om man säger så. Jag var så borta att jag knappt märkte att det stod en pojke med en blombukett och en ?-skylt i handen ca 2 meter ifrån mig. Och bakom honom stod fyra andra pojkar, var och en med varsitt plakat med en bokstav på. P-R-O-M. Jag blev alltså frågad till prom. Mitt framför hela track teamet, plus all publik, så det var väl en sisådär 100 personer som bevittnade detta. Först fattade jag inte att det var för mig, sen när jag förstod det trodde jag det var ett skämt. Så när han frågade "Will you go to prom with me?" var det första jag sa "Are you serious?". Kanske inte det allra snällaste jag kunde säga, men jag skyller på att jag precis avslutat ett race och inte hade alla hästar hemma just då. Jag tror jag sa ja tillslut, jag sa ungefär okay, sure. Iskall. Nejmen skämt åsido, jag tog emot blommorna och ?-skylten, och alla människor började tydligen applådera (Kristin sa detta till mig, jag märkte det inte, jag måste vart rätt borta) och jesus i taket vad med uppmärksamhet jag fick. En smula för mycket. Oh well. Det är en liten twist på denna historia though. Det var inte Skyline's prom jag frågades till, det var Desert Ridge's. Det var min kompis från Desert Ridge som frågade. 

 

Deras prom är dessutom tidig. Den 12 April, vilket är om typ 2-3 veckor?? Så denna helg blir det ut och leta promklänning. Så jag kommer åtminstånde gå på en prom. För jag har lärt mig att det är konstigt att gå till prom ifall man inte har en date, alltså att gå i ett kompisgäng eller så. Så ifall ingen frågar mig till Skyline's prom kommer jag antagligen inte gå, men det gör inte så mycket, då har jag ju ändå vart på en annan. 

 

Jag är nu hemma från Kalifornien. Hundar med röda mohawks, bilar med rosa mustascher & människor utklädda till alla disneyfigurer tänkbara, är bara några av de saker jag sett under min lilla visit till The Golden State.

 

Vårt första stopp var San Diego. Vi gick omkring lite, åkte lite berg-och-dalbana, och kände på vattnet vid stranden. Jag glömde byta till flipflop när vi lämnade bilen så jag planerade inte att gå ut i vattnet, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig..Det kom en våg som sköljde över mina fötter när jag inte var beredd. Sen när jag ändå var blöt kände jag att jag might as well kunde gå ut en bit, så det gjorde jag. Det gjorde inte så mycket att mina skor var genomblöta just då, men senare när det blev kallt, och jag var tvungen att gå runt barfora på gatorna, var det lite jobbigare. Det tog mina skor över 2 dagar att torka helt, så detta var enda gången under vår trip som jag använde dom.

 

Vi stannade i San Diego ett par timmar innan vi for vidare norrut. Till San Clemete, där vårt hotell låg.

Lite foton från San Diego kommer här.

Jag är i Kalifornien tills på torsdag, så bloggen kommer att stå stilla ett tag nu. 

Igår var en speciell dag. Det var inte bara Pi-day, det var också sista skoldagen innan spring break, och som körsbäret på toppen var det meet-day också. För min mattelärare är Pi-day typ den största högtiden på året, så hon hade på sig en tröja med matematiska skämt om talet pi på sig. Vi kollade på Pi-videosar på youtube, och hon hade sagt åt folk att ta med sig doughnuts, kakor, läsk, godis, och såklart pajer. Så jag firade pi-dagen med en bit äppelpaj. Jag gick i skolan 4/5 lektioner, efter 4th hour for track laget till en katolsk pojkskola, Brophy, där meetet skulle vara. Jag skulle som sagt springa 4×800 m, och 4×400 m, det första eventet, och det sista. Mitt lag sprang helt okej. Jag fick nytt rekord på min 400 m, men det var inte så konstigt eftersom jag bara sprungit den sträckan en gång förut. Jag hade med mig kameran också, så nu har jag ungefär 2 trillioner nya bilder (491 stycken). Jag gick runt och fotade ungefär hela tiden när jag inte sprang, och när jag sprang fotade antigen Mugge eller Claire, så tack till dom för en del av bilderna.

Run Clara, run!

Idag har vart en bra dag! I skolan hade vi early release, vilket betyder att alla lektioner bara var 35 minuter långa, och jag slutade 11:45. Egentligen slutade 6th hour kl 12:25, men eftersom jag har track sista timmen så var det som att jag slutade 11:45. Två gånger om året, precis innan October break, och innan Spring break, så anordnar en mormon kyrka som ligger precis bredvid skolan en barbeque. (Dit går alla mormoner för seminarie varje dag innan skolan)(Nu har jag också vart i en mormon kyrka för första gången, wow. McKenna som är mormon, hälsade på människorna i kyrkan som Brother ..., det var annorlunda, fast coolt). Detta betyder gratis varmkorv och chips till alla som pallrar sig dit, vilket många gjorde, vare sig de var mormoner eller inte. Jag kallar detta en mormoque. 

 

Jag åt dock ingen varmkorv, och inga chips, för vi skulle ha ett track meet på eftermiddagen, och jag kände att det var nog inte den bästa uppladdningen. Jag hade med mig min egna lunch som jag åt istället, men jag gick ändå till mormoquen för den sociala delen. Så när vi för en gångs skull slutade tidigt, så var vi tvungna att stanna kvar i skolan, för kl 13:30 tog vi skolbussen till Westwood, en annan skola här i Mesa. Det var dags för Skyline Coyotes att ta sig ann Westwood's Warriors i ett mini meet. Jag skulle tävla i höjdhopp, längdhopp, 1 mile, och 2 miles. Samma som förra veckan, bara att jag bytt ut 800 m mot 2 miles. På höjdhopp och 1 mile fick jag exakt samma resultat som förra veckan. Samma sekund på 1 milen. Mitt mål var att springa under 6 minuter, och jag sprang på 6:01, så frustrerande. Jag kom för sent till längdhoppet, så jag fick tyvärr inte tävla i det idag. 2 miles var ett trevligt lopp, jag gillar distans. Det gäller att hitta ett bra tempo, sen är det bara att springa. Jag kom in 2a, och är hyfsat nöjd med min tid. 

Även denna vecka vann Skyline på både flick och pojk sidan. Heja oss!

 

Nu ska ni få höra på glada nyheter! Jag & Kristin kan som sagt inte vara och tävla på invitationals (riktiga track meet, för det är bara för varsity kidsen), men nu på fredag har de gjort ett undantag! Eller typ. Vi kan inte tävla i de grenar vi egentligen kör. Men eftersom att relays (heter det stafett på svenska?) inte är scoring events, alltså skolorna samlar inte poäng från relay loppen, så då gick de med på att låta oss springa dom. Så nu på fredag ska vi springa 4×800 m, och 4×400 m. 400 m är sprint, så det kan bli interessant. Dock kan detta bli den enda invitationalen vi kan vara med på, MEN bättre 1 än ingen.

Igår var det konsertdags igen. Eller festival. Direkt efter skolan så åkte jag, Clarissa & Bianka in till Phoenix där kalaset skulle äga rum. Vi kom dit runt 15:30, och uppträdandet skulle inte börja föräns kl 19. När vi hittade fram till rätt ställe så var The Neighbourhood redan på scenen, de testade ljudet. Så de sjöng, och pratade och bara chillade omkring där på scenen. Vi satte oss och kollade på. Sen efter ett tag så gick vi till Five Guys och köpte mat. Five Guys är mitt absoluta favorit hamburgerställe här! Man köper en hamburgare med bara kött & bröd, och sen får man välja precis vad man vill ha på den, hur många olika saker som helst, och det kostar inget extra. Det är inte heller dyrt, hela min middag fick jag för under 5 dollar. 

 

Vi trodde att The Neighbourhood skulle börja uppträda kl 19, men det var festivalen som började då. Med 3 andra band innan The Neighbourhood. Så vi fick vänta lite längre än planerat, in the crowd. Vi var näst längst fram och det ville vi ju inte slösa bort. Så 3 andra band, 2 av dom var helt okej, men ett var 3 gamla män som rockade loss och försökte göra masken på scen, och de uppträdde i vad som kändes som en evighet.

Kl 22:40 kom äntligen The Neighbourhood, och publiken var galna. De pressade så mycket så att jag hade nog kunnat lyfta båda fötterna från marken och bara hängt där i luften för att folk pressade så hårt. The Neighbourhood körde alldeles för få låtar, de spelade typ bara 7 stycken. Så det var lite av en besvikelse..

Bättre uppträdanden har jag vart på. Jag stod nära, så jag fick iallafall lite bra bilder och filmer. 

 

 

Tjolahopp vänner, 

idag kom jag hem från skolan först vid 20:20, detta eftersom vi hade säsongens första track tävling! Det var bara mellan Skyline och en annan skola, Gilbert, så det var inte så stort. Det var heller ingen invitational (riktig track tävling, utan detta var mer som en träningsmatch skulle jag säga) så jag och Kristin fick tävla, även om de inte räknade våra resultat.

Jag invigde mina spikskor och tävlade i 800 m, 1 mile (1600 m), höjdhopp och längdhopp. 

Jag började med höjdhoppningen. Jag har inte riktigt fått snurr på den där hopptekniken, så jag saxade så länge jag kunde, och mitt högsta hopp var faktiskt en sax. Jag saxade 4'6 (ca 1,37 m), och på 4'8 fick jag panik och rev ner pinnen med handen hehe. Men, 4'6 räckte för att jag skulle få en andra plats i flickornas höjdhopp! Hurra för mig!

Sen gick jag till längdhoppet och hoppade mina 3 hopp. 2 godkända och en scratch. Tror jag var helt okej i längdhoppet, men jag vet inte vad mina placering där var. 

Efter det var det dags för mitt första running event. 1 mile, 4 varv runt the track. Det är faktiskt lite skönt att de inte kan räkna mina och Kristins resultat, så det är ingen press på oss att vi måste springa och vinna för skolan. Dock så gjorde vi det ändå. Kristin kom 1a och jag kom 2a, och sen kom Anissa, som blev officiell vinnare. Så basically kom både jag och Kristin före vinnaren i detta lopp. Wow. 

800 metern. Ja.. About that.. Jag kom 4a. Det kanske inte låter förfärligt, men då kan jag tala om att vi var bara 4 tävlande i detta lopp. Sista plats. Heja mig. Dock kom jag bara 5 sekunder efter Kristin som vann även detta race. Så kan det gå. 

Jag är ändå hyfsat nöjd med min insats idag, och nu har jag lite tider/längder/höjder så jag kan sätta mina mål och försöka förbättras till nästa gång :).

 

I Lördags var vi och swingdansade igen. Förra gången var det bara jag och Kristin som hänkade med Andrew, men denna gång fick vi med oss Clarissa och Eddie också. De tyckte också det var kanonkul. Jag, Kristin & Eddie nominerades till "specialdansen", en dans då bara några dansar medans alla andra kollar på. Det är ofta om det är runt någons födelsedag eller om någon är from out of town som man kastas in i den dansen. Vi var ju inte bara från out of town, utan out of country, så vi hade inget annat väl än att dansa i mitten. Detta filmade Clarissa. Och endast för er kära läsare, exklusivt för er, har jag klippt ihop en liten filmsnutt från detta. Det är mest jag och Eddie som filmades. 

Det var snowball dans. Man börjar dansa med någon, och sen är det fritt fram för alla pojkar/män att stjäla dansen, det är därför folk kommer och snor oss från varann.

Runt 1:16 är det Eddie som dansade med en miniman som råkade vara danslärare och han tyckte det var hemskt skoj att exprimentera med nya moves med oss utlänningar, som ni kan se. Han var väldigt skön! Han bjöd in oss till något superdans event nu på lördag, men det skulle kosta en del att gå på det så jag tror vi skippar det. 

 

Ja... Jag trodde aldrig dagen då jag laddade upp videos där jag dansar skulle komma, men plötsligt är den här och nu vet jag knappt vem jag är längre. Godnatt.

Imorse vaknade jag upp till ett regnigt Arizona, något som inte händer ofta. Jag vaknade också upp av att en norsk kom in i mitt rum och sa att det var dags att gå upp för att vi skulle åka hemifrån 15 minuter senare. Men idag skulle lördagsträningen vara lite roligare än vanligt, vi skulle på en springrunda i öknen som inte skulle vara too bad, och efter det skulle vi ha team breakfast, så det var ändå helt okej att skippa sovmorgonen. Jag och Kristin hade med oss bagels, och där fanns mycket smarrigt såsom hash browns, ägg, pannkakor, banana bread, frukt och lite så. Så efter vår springtur satt vi alla i McKennas garage och åt tillsammans, trevligt, trevligt. 

Regn!