Den här helgen skulle jag på 2 halloweenpartyn. Trodde jag. Fredagkvällens planer var att gå på Spooktacular, något vi trodde var ett utbytesstudentsparty. Men när jag Kristin & Edurne kom fram till stället där Spooktacular skulle vara märkte vi att det var inget party. Det var någon allmän karnevalliknande tillställning, med luftballonger överallt. Det fanns livemusik, mat & souvernirstånd och lite sånt. Vi tog en runda och spanade in stället, som förövrigt var väldigt stort. Vi gjorde inte så mycket där egentligen, men vi hade ju varandra (Edurne som var bra på att skaffa kompisar gjorde det, men jag & Kristin.. gjorde inte det) och det räckte gott och väl för att ha en trevlig stund och bara umgås. På vägen hem stannade vi på en Kinarestaurang och åt. Jag var inte ens hungrig och jag hade redan ätit 2 middagar, men när kinesmaten stod där på bordet framför mig var jag tvungen att testa allt, och jesus i taket vad gott det var. Jag tror jag börjar smittas av den amerikanska ätfilisofin en smula. 

 

Idag har jag spenderat många timmar på skolan trots att det var lördag. Mellan 7:30 & 17 var det fundraising. Alltså man gör saker för att samla in pengar, i detta fall till cross country laget. Vi tog tider på ett sim-meet. Det var varmt. Och blött. Och svettigt. Och stressigt. På hela dagen hade vi 10 minuters rast då det bjöds på pizza, och jag hade inte ens tid att gå på toa på hela dagen. Så fullt upp var det. Och det drog över på tiden så jag missade skjutsen till det andra halloween partyt. Så nu sitter jag här en lördagskväll, oduschad och äcklig efter dagen och tröstäter vindruvor som jag antagligen kommer få ont i magen av sen eftersom jag äter så många. Lajf </333. Nej skoja, det är såklart trist att jag missade partajet men jag är faktiskt ganska glad ändå för tillfället. ----> (:

 

Minns ni min lille cliffhanger jag drog till med för något blogginlägg sedan? Jag minns den iallafall. Jag hade som sagt börjat skriva på värsta bra inlägget, men nu har jag råkat glömma var jag sparade den så jag får väl börja om. Hehe det är safe att säga att det var värsta bra när jag ändå inte kan visa upp det. Men here we go again. 

 

Föräldrar. Relationen många ungdomar har med sina föräldrar här är mycket annorlunda än de flesta ungdomar har i Sverige. Eller iallafall de flesta jag känner. Här ska barnet visa, enligt mig, överdrivet mycket respekt mot sina päron, medan föräldrarna inte visar hälften så mycket respekt tillbaka. Allt är på föräldrarnas villkor, och om barnet har någon invändning så gör denne bäst i att hålla tyst om det. Försöker man diskutera, eller bara säga sin åsikt i frågan så blir man oftast anklagad för "attitude", och tillsagd att man ska vara tyst. Jag skulle bli galen. Till exempel så skulle en mamma här när hon blev hungrig kunna sticka en dollar i handen på sitt barn och säga åt henom att springa och köpa whatever. I Sverige skulle antagligen detta ifrågasättas av barnet, "varför ska jag?". Skulle en amerikansk ungdom ställa samma fråga skulle antagligen svaret bli "Is that attitude right there? I dont like your attitude, as long as you live in my house you should not speak to me with that tone. Understood?" 

Så de flesta av de jag lärt känna här är väldigt försiktiga med hur de beter sig och vad de säger till sina päron, eftersom föräldrarna blir arga för vad jag skulle kalla ingenting. Jag har lite exempel att dela med mig av så ni kan få lite inblick i vad jag menar. 

Exempel 1 (Med censurerade namn, better safe than sorry)
Vi hade vart på en teamdinner och Jörgen gav mig, Pia & Mia skjuts hem. Pia & Mia är syskon, så de skulle, obviously, av på samma ställe. Men när Mia gått ur bilen känner Jörgen att han vill skoja lite och åker iväg innan Pia har hunnit kliva ur. Pia säger att Jörgen måste åka tillbaka på direkten för "my mom is gonna get SO mad!". Jag förstod inte varför, vi tog ju bara en extra sväng runt kvarteret, och Pia skulle ju också få komma hem om ett par minuter. Pia ringer sin mamma, utan att få något svar. När vi kommer tillbaka till deras hus säger Mia "Jörgen, you should probably go apoligise to our mom, she is so mad right now." Så Jörgen frågade om de kunde be henne komma ut så han kunde be om ursäkt. De gick in för att hämta sin mamma, men kom ut och sa att nej, hon var så besviken att hon ville inte prata med honom. ????

Förstår ni vad jag menar? Mamman blev alltså arg för att hennes barn inte blev avsläppta hemma precis samtidigt. Jag förstår inte vad det spelar för roll, men Pia och Mia hamnade tydligen in trouble för detta.

Även denna gång var det cross country gänget som var tillsammans. Vi hade vart på ett meet någonstans och var på väg hem i en skolbuss. Den ena coachen, som råkar vara något av en tidsoptimist, säger att vi är tillbaka på skolan om 20 minuter och att det börjar bli dags att ringa föräldrar för att de ska komma och hämta upp en. Då påpekade någon att det var nog lite mer än 20 minuter kvar. "Vad vill ni helst, att ni behöver vänta på era föräldrar när vi kommer tillbaka, eller att de kommer dit strax innan oss och får vänta lite på oss?" 

"Are you kidding me, my mom would kill me!? I would rather wait for her." Sa någon, och många nickade och höll med. Återigen, va??? Blir föräldrarna sura för att man har blivit felinformerad om tiden man ska komma hem och de behöver vänta ett par minuter på en? Jag förstår inte.

 

Det har hänt flera gånger också att jag pratat med någon och den har nämt att "my mom will probably yell at me". Jag ställde då den hyfsat självklara frågan varför, och får till svar "I dont know, she will find a reason."

 

Så föräldrarna är mycket strängare här. När jag tycker något är fel så diskuterar och argumenterar jag mer än gärna för att kunna kompromissa fram en bättre lösning, detta är något som absolut inte skulle vara acceptabelt här. Det är knas och jag har inte vant mig vid detta att alla hamnar i trubbel och får utegångsförbud/sin bil beslagtagen av sina päron och så vidare. Det var väl ungefär det jag ville säga. Vill också påpeka att detta är inget jag säger stämmer för alla familjer/föräldrar här, bara något jag märkt är 321 gånger vanligare än jag är van vid. 

Var och spelade fotboll igen igårkväll. Det blir så sällan satt det är superkul att få spela varje gång det blir av, även fast jag ofta är trött i benen redan när jag kommer dit efter cross country träningen. Tyvärr har de lyckats timea perfekt med att vi brukar ha extra hårda xc träningar på måndagar & onsdagar, samma dagar som fotbollsträningarna är. Igår fick jag också min första post hit, min kära familj hade skickat lite grejer som jag frågat efter i ett paket. Tackar och bockar! Med i paketet fanns en liten lapp med ett meddelande på, och min värdmamma & Clarissa blev superfascinerade av det främmande språket så jag fick läsa lappen för dom, och översätta, och lära dom lite svenska ord. Clarissa blev helt till sig och nu har hon bestämt sig för att lära sig svenska. När den tjejen bestämmer sig för något går hon in för det ordentligt. Så nu ska jag börja ha lite svenskalektioner med henne den timman vi sitter i skolan innan vi börjar varje dag, haha. Det kan bli interessant.

Jag kan meddela att det var inga monsterbilar vi var och kollade på igår, utan det var tydligen speedway tävling. Jaja, det hade ju med bilar att göra iallafall. Det var faktiskt ganska roligt till en början, men efter x antal race där vi bara satt och chansade på vilken bil som skulle vinna tröttnade vi. Efter ett tag sa speakern i högtalarna att om man var från ett annat land så ville de att man skulle gå till ett ställe och säga till. Så det gjorde vi. Och sedan när det var paus mellan racen så intervjuades jag, Kristin och Blanca i högtalarna av speakermannen. Det var kul, och lite adrenalinkick att prata engelska i mickrofon inför flera hundra människor.
Idag har det vart en vanlig seg-söndag och vi har gått på bio. Vi såg Captain Phillips, en verklighetsbaserd film om en kapten som blir tagen som gisslan av pirater. Den var bra, men lite för lång. Nu ska jag försöka avsluta min förbannade uppsats, usch jag har verkligen tröttnat på den där uppsatsen nu. Harehoj vänner.

Jag har varit väldigt frånvarande från bloggen som ni kanske märkt, så här kommer lite catchup i punktform.

• Jag har sprungit mitt sista cross country meet. Säsongen är över om ett par veckor, och det enda som är kvar för cross country är sectionals. Sectionals är (om jag har förstått det rätt) ett race som avgör om man får tävla state, men detta är bara för varsity kidsen.
• Jag har pluggat mer än vanligt. Ändå är jag inte färdig med uppsatsen om The Crucible. Usch.
• Jag har umgåtts med min värdfamilj. Igårkväll var även en spansk (Blanca) & en norsk utbytesstudent (Kristin) hemma hos oss och umgicks. Vi gick ut och åt (jag åt räktacos, mina favoriter. Mums) och sen pratade vi mest hela kvällen. Vi gick också ut för att kolla på månförmörkelsen som skulle vara igårkväll, men inte såg vi någon sådan inte.
• Jag har gjorts narr av på Cross Countryn. Vi skulle ha en träning på ett ställe som de kallar för Death Valley idag, och jag visste inte var detta stället var, men jag hade hört namnet förut. Så jag gick hem och sa till min värdfamilj att vi skulle träna i Death Valley, och de visade mig att The Death Valley var i Kalifornien, 7 timmar iväg. Holy cow tänkte jag, är det så långt bort vi ska?! Esteban är kompis med några killar i XC-laget, och han frågade dom om vi verkligen skulle till Death Valley. Det skulle vi inte. Vi skulle till ett ställe ca 30 min bort och springa Death Valley Run. Alla tyckte det var superkul att jag trodde vi skulle till The Death Valley, så det har jag fått höra x antal gånger idag. Hur skulle jag veta?! Trevligt att jag kunde roa dom iallafall. 
• Blivit mer bekväm med engelskan. Jag börjar prata mer och mer, och jag känner mig nästan bekväm med att prata engelska. Jag har nu vågat börja skämta och använda sarkasm, något dom andra inte fattade att jag kunde innan. Så det är väl framsteg. 

Tjolahopp, det var ett tag sedan! Jag kanske levde lite väl länge på att jag publicerade två inlägg på en timma i lördags. Men om jag ska ursäkta min frånvaro kan jag lika gärna säga att min dator hade sleepover i skolan i natt så jag hade faktiskt ingen möjlighet att blogga. Men here I am, så ni kan andas ut igen, jag lever.

 

Det är ganska mycket i skolan här just nu, så bloggningen hinns inte riktigt med. Eller det är inte så mycket egentligen, men vi ska skriva en uppsats där vi analyserar en karaktärs från The Crucible's egenskaper. Jag hängde inte med så jättebra när vi läste/såg den pjäsen så nu är det lite kämpigt att skriva en uppsats om det, dessutom med alla dessa tekniker de vill att vi ska använda. Usch.

 

Men jag har ett ganska långt inlägg på gång angående en sak jag märkt är väldigt annorlunda här i Usa, som jag har svårt att ha förståelse för. Men jag ville göra ett ordentligt inlägg om det för att få med så mycket som möjligt. Så håll ut en liten stund till så kommer ordentlig uppdatering om inte allt för lång tid. 

Nejmen, ett inlägg till på dirr? Jajamensan! Jag var hade nämligen en av de bästa dagarna hittills här i USA igår, så jag tyckte att jag skulle ägna ett helt inlägg till att berätta om gårdagen. 

 

Claire frågade i onsdags ifall jag ville följa med till Golfland. Jomen varför inte, tänkte jag, inte för att jag är någon golffantast eller så, utan mer för att komma ut och hitta på saker med kompisar här. Men det blev framflyttat till Fredagen istället, så då åkte vi till Golfland, eller som det också heter med ett lite mer tilltalande namn för mig som inte interesserar mig för golf, Sunsplash. 

 

Det var Claire, Clarissa, Kristen, Andrew & jag som spenderade dagen tillsammans. Det började med lite krångel när vi skulle köpa biljetterna. Man spelade tydligen inte golf på det stället, som jag trodde, utan efter en hel del om och men så köpte vi biljetter till minigolf, lasertag & gokart. Vi började med minigolfen, vi skojade mest omkring och körde inte direkt superseriös minigolf med poäng och sådant. Efter minigolfen var det dags för gokart. Jag har aldrig gokartat i mitt liv förut, och har heller aldrig kört bil, så jag var ganska livrädd precis i början. Men efter ett tag kom jag på mig själv med att tänka "kan den inte åka snabbare än såhär" medans jag körde omkring med gasen i botten. Sen kanske jag bör nämna att jag kraschade in en en snubbes bil så den fick spinn och hamnade bakofram, och de var tvungna att stoppa hela racet och gå och vända på hans bil, hehehe. Jaja, det var iallafall roligt. När vi sedan skulle lasertagga märkte vi att de hade stängt av lasertag-avdelningen och att man nu förväntades springa omkring och lasertagga där folk satt och åt och köade för biljetter. Eftersom vi är tonåringar som tycker det är under vår värdighet att springa runt och svettas med laserpikadoller bland folk så bytte vi ut våra biljetter mot bumperboat-biljetter istället. Bra gjort av oss, eftersom bumperboatsen visade sig bli dagens höjdare. När vi körde omkring i dessa små runda gummibåtar var vi de enda där, så vi hade hela stället för oss själva. På varje båt fanns en spruta-vatten-knapp. Så där åkte vi omkring och gjorde varandra dyngsura. Det var superkul. 

 

Jag vet inte varför men hela dagen kändes superamerikansk, och den var definitivt höstlovets bästa dag. 

Jag hade kameran med mig också, så bilder togs, och här kommer några.

Idag (eller ska jag kanske säga inatt?) lämnade en gul skolbuss Skylines parkeringsplats kl 4:30. Jag blev inte glad när jag fick veta att det var en skolbuss vi skulle åka till tävlingen. Vi skulle åka i dryga 2 timmar, till Tucson där tävlingen var. Trots att jag hade med mig både kudde och täcke så sov jag inte en blund på de 2 timmarna, så obekväma är sätena. De är liksom både smala (odjupa) och hala, så man bara glider av sätet så fort man slappnar av. Alla instagrammar och visar hur coolt det är med dessa gula skolbussar, men där har ni sanningen. Dom är inte ett dugg coola. Banan vi sprang idag gillade jag. Den var lite på en skolgård och lite ute i öknen. Lite jobbigt att springa i sanden och allt damm i mina astmalungor var kanske inte idealiskt, men jag sprang hem en ny rekordtid och därför gillar jag banan ändå. Med min nästan-en-minut-förbättrade-tid sprang jag hem en 6e plats i mitt race, och fick då en till medalj att hänga upp på väggen här. Nästa vecka ska vi springa sectionals på samma bana (yay), jag tror det är till för att se vilka som är tillräckligt snabba för att få tävla "state", alltså när man utser Arizonas snabbaste löpare och löperskor.

 

Efter en lika sömnlös hemresa i den gula skolbussen bestämde Mugge, en i cross country laget, att jag var tvungen att testa lite "american culture" (som han uttryckte det). Så han, jag & BK (en till i cross countrylaget) åkte till In-n-Out och jag åt min första In-n-Out burgare. Jag hade hört mycket gott om dessa burgare innan då många i laget avgudar det stället. Det är tydligen där man får de bästa hamburgarna, både i smak och råvaror. De säger att det är knappt snabbmat, så fräscht är det. Min hamburgare smakade iallafall riktigt bra. Mycket godare än de man får på McDonalds & Burger King, så nu tycker jag att det borde öppna lite In-n-Out's i Sverige. Det skulle väl antagligen bli lika dyrt och eftertraktat som starbucks och Ben & Jerry's är där hemma, men ändå. 

Det ska ju börjas i tid, så även fast det fortfarande är sommarväder utomhus kom idag höst & halloween pyntet upp här hemma. Eller i för sig, idag var det nog kallaste dagen vi haft här sen jag kom till Arizona. På morgonen var det "in the 50's", vilket betyder ungefär 10-15 grader Celsius. Men det var som sagt bara på morgonen, och sedan blev det varmt igen. Folket på cross countryn tyckte jag var galen som under träningen sprang runt i shorts och t-shirt utan att frysa. Själva hade de tjocktröjorna på, och de flesta hade långbyxor. Jag kan meddela att de är ganska bortskämda med sina höga temperaturer här.

 

Annars händer det inte så mycket speciellt. Jag går på mina cross country träningar även på lovet, och annars är jag mest hemma och tar det lugnt. Det var ett tag sedan jag tog det lugnt och sov ordentligt, så det är superskönt att ta igen nu. 

Så var man tillbaka hemma efter utflykten. Vi roadtrippade 2 timmar söderut, till Tucson och checkade in på hotell. Vi gick runt lite på gatorna i Tucson och åt lunch på ett ställe där soppan serverades i en brödskål, alltså en skål gjord av bröd. Så om man var riktigt hungrig, eller bara ett stort brödfan, kunde man äta upp skålen också. Tucson var en mysig stad, det var inte så mycket trafik, och färgglada hus. Jag tror vi råkade gå omkring i Hippietown av staden, men inte gjorde det mig något. Jag tycker bara det är trevligt med hippiesar som går omkring och ser allmänt chill ut. (Elpel, du skulle gillat det här stället, det påminde om Tulum litegranna). Från Tucson fortsatte vi sedan nästan en timma till i sydlig riktning tills vi kom till Kartchner Caverns. Tyvärr var det förbjudet att ta med sig både telefon och kamera in i grottan så jag kan inte visa några bilder därifrån. Men det var coolt. Vi gick på en guidad tur och vår guide refererade många beskrivningar av formationer till mat, vilket jag tyckte var roligt. Denna formation kallar vi för baconformationen/De här väggen med stenar på ser ut som popcorn/De här sakerna växer ungefär som när man staplar cheerios på en hög. 

Efter denna tur tog vi oss tillbaka till Tucson där vi chillade omkring lite på hotellet innan vi åkte och åt tacomiddag ute. 

 

Sen imorse frågade dom om jag ville åka hem direkt eller ta en tur till Tombstone när vi ändå var ganska nära. Jag valde att ta en sväng till Tombstone, ett mycket bra val gjorde jag där. Kanske har någon sett filmen Tombstone? Annars har nog alla med säkerhet hört talas om The Wild West. Jajamensan, Tombstone var en gammal stad/by med cowboys och hästar & vagnar på gatan. Filmen Tombstone handlar om just den lilla byn vi var till. Det var jättehäftigt att se, och vi gick i många souvernirbutiker där. Min värdmamma har fått för sig att jag ska få en t-shirt från varje ställe vi besöker här. Det slutade med att jag kom hem med en ny t-shirt, en tjocktröja, 3 par strumpor & en drömfångare. Fast drömfångaren köpte jag själv eftersom jag känner att mina väggar i mitt rum här är för kala, så jag ville ha något att sätta upp. 

 

När jag var i New York & åt ute minns jag att jag tyckte det var konstigt att de hade Breakfast Burrito på menyn, vem äter burritos till frulle tänkte jag. Jag tror till och med att jag nämde det i bloggen faktiskt. Men idag åt faktiskt jag Tacos till frukost, och det kändes inte ett dugg konstigt. Vi var tillbaka på The Good Egg för frukost idag och jag beställde Breakfast Tacos, självklart var det ägg i tacosarna. 

 

Sen efter lite skype med min familj så åkte vi i familjen och såg på bio igen. Denna gång såg vi Wadjda, en film som påstås vara den första filmen någonsin gjord i Saudi Arabien. Påväg in i biosalongen sa en dam till mig "be glad you are an american girl", eftersom i filmen får man se hur många flickor & kvinnor lever och behandlas i Saudi Arabien. Lite ironiskt att hon sa det till just mig, antagligen den enda på biografen som faktiskt inte var amerikan. Filmen var bra iallafall, så den rekommenderar jag till er alla. 

 

Nu ska jag packa min väska inför vår dygnsutflykt söderut som vi far iväg på imorgon.

Och som vanligt när jag vart på bio får ni ett litet smakprov på filmen jag sett.

Hej Klara, vilket fint namn du har. 
Jag vet att det här med hur stränga värdfamiljerna är är väldigt olika från familj till familj. Flera amerikanska organisationer säger också åt familjerna att t.ex. ta ifrån utbytesstudenten deras mobiler och datorer under nätterna, att man måste vara hemma vid ett visst klockslag varje kväll och så vidare. 

Min värdfamilj har berättat hur min amerikanska organisation sa de reglerna (plus en hel del fler) på deras förberedelsemöten. Som tur är har mina värdföräldrar vett i sig och tar inte ifrån mig mina saker, något jag är väldigt glad för.
Jag har ett curfew på kl 00 på helger, men det var bara något min värdmamma sa till mig eftersom det tydligen var krav på att ha curfew för utbytesstudenten. Om jag är ute med människor min värdmamma vet vilka de är, och har roligt så sa hon att jag bara kunde ringa hem och säga det, så skulle jag få stanna längre. Men jag har inte vart ute så sent med mina kompisar här någon gång än, så det har inte vart något problem för mig.

 

Så min familj är väldigt chill med reglerna. De har inte förbjudit mig från att göra något/umgås med någon hittills, och jag tror inte de kommer göra det i framtiden heller. De säger att de lever efter mottot "live and let live".

 

Men jag har hört från tidigare utbytesstudenter som haft tidigare curfews, typ vid 22. De sa att det inte gjorde något, för de flesta av deras vänner hade också curfew vid samma tid. Så även om de skulle haft senare curfews hade de inte haft något att göra ute då eftersom alla deras vänner behövde vara hemma tidigare. Så ja, jag tror inte att du behöver oroa dig något speciellt över reglerna din värdfamilj kommer ha. Och om de skulle vara helt orimliga/olika dina kompisars så kan du ju alltid ta upp det med familjen och se om ni kan t.ex. ha ett lite senare curfew för att alla dina vänner får vara ute längre, eller vad det nu kan vara man vill ändra på. Jag tror att bara man är öppen och visar att man är ansvarsfull och att familjen kan lita på en, så är de nog redo att kompromissa litegranna.

Eftersom jag inte direkt prioriterar att sitta vid datorn och blogga här borta har, som ni kanske märkt, uppdateringen av bloggen vart lite klen den senaste tiden. Men ni ska få er uppdatering. 

Sen sist jag skrev har jag...

 

... Lämnat in mina toalettpass & fått extra credit för att jag vart smart och gått på toa på andra lektioner än matten. Som ni kanske minns fick vi två "toapass" per halvtermin här, och nu är den första kvarten över, så det var dags att få höjt betyg om du inte använt toapassen. Jag räknade ut att poängen du får av dina oanvända toapass ger är ungefär samma som att få 100% på två prov. Helt sjukt.

 

...Fått höstlov. Jag är härmed på octoberbreak, och ¼ av läsåret här är redan förbi. Det skrämmer mig lite hur snabbt tiden går, jag kom ju nyss hit! 

 

...Sprungit ännu ett Cross Country Meet. Ingen kommentar på hur jag presterade, men jag hade iallafall roligt. Jag dansade på utomhuspartyt som fanns där och spenderade tiden med kul människor. 

 

...Träffat en svensk kille. Vi pratade på svenska och det kändes jättekonstigt. Jag tänkte för några dagar sedan att det var konstigt att jag fortfarande tänker på svenska, jag övervägde till och med att minska kontakten jag har med er svenskar där hemma ännu mer för att verkligen komma in i engelskan. Men när jag väl pratade svenska märkte jag hur det kändes onaturligt, jag råkade byta språk till engelska ett par gånger under vår konversation utan att tänka på det. Så jag tror jag är mer van vid engelskan än jag tror.

 

...Introducerat kanelbullens dag för amerikanerna. De blev fascinerade av att vi hade en dag tillägnad kanelbullen, och tyckte det var jättecoolt och speciellt. Jag hade inte tid igår att baka kanelbullar, så jag gjorde det idag istället. Trots att man inte kan hitta pärlsocker för att ha on top av kanelbullen i detta land så, så jag använde vanligt socker & kardemumma istället, så blev de mycket smarriga. Alla i min värdfamilj tyckte också om bullarna. De gillade dom så mycket att de beställt hem pärlsocker online för att jag ska baka igen, så de ska få äkta kanelbullar med pärlsocker också.

 

Planerna för detta lov var ursprungligen att åka till Californien, men då familjen hade råkat blanda ihop veckorna blir det inte av. Vi ska istället åka på en utflykt söderut i Arizona och kolla på några grottor, för att sedan stanna i Tucson över en natt. Det var synd att vi inte kunde åka till California och gå på Disney World, men vi planerar att göra det någon annan gång istället så jag kommer antagligen få göra det ändå någon gång.

 

Ledsen att det dröjde så länge att fixa fram detta inlägg. Men nu kommer äntligen det efterfrågade inlägget där ni ska få se vad jag bor med för ena här i staterna. 

Här har vi 3/5 av familjen.

 

Min värdpappa reser en hel del med jobbet nu i höst, så han är bara hemma ett par dagar i veckan. Han gillar stark mat och att cykla, han cyklar både för skojs skull och för att tävla i race. Senast förra veckan cyklade han en tävling på 100 km, helt galet långt. Sergio pratar också flytande spanska eftersom han kommer från Mexiko. 

 

Clarissa är 16 år, och är som jag junior på Skyline. Hon är med i skolans tennislag och har knasig matsmak, hon gillar inte kycklingbröst och när hon äter pizza är det bara ost på den som gäller. Kanske bör nämnas att hon ibland även tar bort osten på ostpizzan. Clarissa är ett stort fan av One Direction (hon gick och såg deras film på bio 5 gånger), men lyssnar annars på gammal, enligt mig, rätt bra musik.

 

Tack till min värdmamma som trots att hon hatar att vara med på bild låter mig publicera, inte bara en utan till och med två, bilder på henne i detta inlägg. Miriam är engelsklärare på Skyline, men jag har henne inte i engelska. Hon tycker om att kolla på subtiteled movies och mat med chili & vitlök. 

Jag tror det var allt jag hade att säga om min värdfamilj, och jag skulle också vilja påstå att jag med detta inlägg ger er svar på den sista obesvarade frågan. Om jag har missat någon fråga eller om någon har någon ny fundering så är det bara att slänga in en kommentar. 

 

Eftersom jag av okänd anledning varit ovanligt glad idag så avslutar vi detta inlägg med en smiley. 

:)