Jag fick en fråga om vad det är för människor jag träffar här och hur de är mot mig, så jag tänkte ge mig på att besvara den frågan. 

 

De flesta människor jag träffar här träffar jag i skolan. Jag går på en stor skola med 2000+ elever, så det vore lögn att säga att alla vet vem jag är och att alla är superinteresserade av den exotiska svenska flickan. De allra flesta vet antagligen inte vem jag är, men de som jag har lektioner med/pratar med på mina lektioner är jätteschyssta mot mig. 

 

I nästan varje klass jag har så är det någon/några som pratar med mig lite mer och frågar frågor om Sverige och om vad jag tycker om Arizona. Exempel på frågor som jag fått: 

 

Sen i korridorerna händer det att jag möter folk jag inte vet namnet på, men som säger "Hey Clara!" . Så jag får uppmärksamhet, och jag antar att det är den jag måste ta vara på för att få vänner, att jag ska vara social, rolig och visa min bästa sida så att de märker att jag är en trevlig prick som de vill ha kontakt med. Det är bara så väldigt svårt innan man kommit in i språket riktigt att driva konversationer, och uttrycka sig på ett sätt så man känner att man är sig själv. Just nu kan jag liksom prata med personer, men jag kan inte riktigt vara Clara, om ni förstår vad jag menar?

 

Att börja med Cross Country är nog det bästa jag gjort här hittills. Där sitter man inte i en bänk och ska lyssna på läraren och göra sitt arbete, utan där springer man omkring, och man pratar naturligt med varandra, både under träningen och i omklädningsrummet. Det är här jag träffat de schysstaste personerna, som jag har pratat mest med. Men även om jag pratat med dom, och kan en del namn så skulle jag inte säga att jag har fått "kompisar" än. Jag skulle inte kunna ringa någon av dom och fråga om de vill hitta på något under helgen t.ex.  Just nu är vi "klasskamrater" som hejar i korridoren, men jag hoppas få någon/några kompisar här snart. 

 

Men man märker verkligen att jag inte är i Sverige längre, här är faktiskt alla mer sociala, och det är inte konstigt att bara gå till några man är lite bekant med och bjuda in sig själv till samtalet (även om jag inte är så bra på den biten än, men det kommer nog med språket).

 

Nu låter det nog som att jag har svårt att hitta vänner, och att det är svårt att få bra kontakt med folk, men då ska vi inte glömma att jag inte ens vart här i en vecka, och bara gått i skolan 4 dagar. 

 

Jag har också träffat lite andra utbytesstudenter (på mötesgrejen igår som förövrigt var hemskt tråkig, bara massa info), flera av dom var trevliga, men tyvärr bodde de ganska långt bort från mig, typ på andra sidan Phoenix. Men jag har en tysk tjej som heter Lena som bor nära mig, hon och jag gick runt lite efter mötet igår och bytte mobilnummer och så. Det är väl det närmaste jag har kommit en ny vänskap här borta, men som sagt, det kommer nog.