Jag har börjat bli nervös. Nervös för att försova mig. Nervös för incheckningen. Nervös för att min packning inte ska gå ihop. Men mest av allt är jag nervös inför mötet med värdfamiljen. Min värdfamilj har inte vart som de flesta värdfamiljer och velat lära känna mig och skypea innan jag kommer, de verkar vilja lära känna mig på plats. Min värdpappa ska hämta mig på flygplatsen, och jag har bara mailat med värdmamman. Jag har ingen aning om vem värdpappan är (förutom att han älskar att cykla och att jag har sett en bild på honom). Jag ska alltså åka och mötas av en okänd man, hur hälsar man? Ska jag kalla honom Sir eller Mr Efternamn? Ska jag ta i hand eller kramas? Förväntas jag vara pratglad och pigg efter att ha gått upp astidigt och flugit i 5 timmar och 23 minuter? Jag vill liksom inte börja med att ge värsta osköna intrycket på pappan, eller någon annan i familjen heller för den delen. Men det känns som att oskön är det enda jag kan vara när jag är trött och osäker på språket. Jag får försöka hålla humöret uppe och inte vara superblyg. Värdmamman och syskonen kommer vara i skolan när jag kommer, så dom kommer jag inte träffa förräns på eftermiddagen. När dom kommer hem kommer jag alltså ha flyttat in i deras hus. Gud, jag borde inte analysera det här, jag blir bara mer nervös. 

 

Borde jag duscha innan jag träffar dom? Jag kommer ändå bli ofräsch efter flygningen, men om jag duschar innan har jag liksom gjort det jag kunnat för att göra ett fräscht första intryck. Svåra beslut det där. Får se hur jag gör.

 

Nu ska jag packa min väska och pussla ihop så att den stora resväskan väger under 23 kg och handbagaget ska väga under 18. Annars blir det dyrt har jag hört. 

 

Jesus i taket vad nervis jag är.

Önska mig lycka till människor, för nästa gång jag skriver så kommer jag ha träffat min värdfamilj.

Hejdå New York.