(Jag ligger grymt efter med bloggandet nu, det har vart en händelserik vecka, och vårt internet hemma funkar inte. Nu fick jag låna en hotspot mojäng från the father, så nu ska jag börja catcha up!)

 

Nu tänkte ni allt på mat va? Det Strawberry detta inlägg kommer handla om är inte ett sådant Strawberry man äter, det är ett ställe här i Arizona som heter Strawberry. För en vecka sedan tog vår kompis Silvestre med mig, Kristin & Eddie på en hike. Han sa att vi skulle till ett vattenfall och jag tänkte att "det låter ju trevligt, visst jag kan hänka.". Så runt 7 på morgonen kom Silvestre förbi och hämtade upp oss, bilresan till Strawberry, där vi skulle hajka, var nästan 2 timmar lång. Vi stannade på subway och införskaffade lunch, och sedan efter ett toalettbesök började den långa vandringen. Vi hade hört att det skulle vara cirka 4 miles one way till vattenfallet, men när vi kom dit berättade en man för oss att det var 5 miles. Så 8 km. Nice. Eddie & Silvestre är väldigt pratglada, och ville gå och lyssna på spansk musik och tjoa &  tjimma, så jag och Kristin gick lite i förväg så vi kunde vara skandinaver och ha det lugnt och skönt. Vi vandrade på, genom öken och djungel (kändes det som iallafall), och ödlorna sprang runt mest överallt. Vi hittade en flod som vi följde, och tillslut kom vi fram till vattenfallet. Holy macaroni var vackert det var. Det var som i en film. Helt genomskinligt vatten, omringat av klippor, skog, och röda berg. Så typiskt Arizona, men samtidigt så himla inte. Vi fick vänta en stund på Eddie & Silvestre, och sen åt vi våra smarriga mackor och hoppade i plurret. Det var inte ens så kallt, svalkande. Strömmen var stark men vi var starkare. Det fanns en liten grotta precis bredvid vattenfallet som man kunde simma in i, så det gjorde vi. Det var så fantastiskt, och detta ställe, som för övrigt hetter Fossil Creek, är helt klart ett av mina favoritställen på jorden.