Minns ni min lille cliffhanger jag drog till med för något blogginlägg sedan? Jag minns den iallafall. Jag hade som sagt börjat skriva på värsta bra inlägget, men nu har jag råkat glömma var jag sparade den så jag får väl börja om. Hehe det är safe att säga att det var värsta bra när jag ändå inte kan visa upp det. Men here we go again. 

 

Föräldrar. Relationen många ungdomar har med sina föräldrar här är mycket annorlunda än de flesta ungdomar har i Sverige. Eller iallafall de flesta jag känner. Här ska barnet visa, enligt mig, överdrivet mycket respekt mot sina päron, medan föräldrarna inte visar hälften så mycket respekt tillbaka. Allt är på föräldrarnas villkor, och om barnet har någon invändning så gör denne bäst i att hålla tyst om det. Försöker man diskutera, eller bara säga sin åsikt i frågan så blir man oftast anklagad för "attitude", och tillsagd att man ska vara tyst. Jag skulle bli galen. Till exempel så skulle en mamma här när hon blev hungrig kunna sticka en dollar i handen på sitt barn och säga åt henom att springa och köpa whatever. I Sverige skulle antagligen detta ifrågasättas av barnet, "varför ska jag?". Skulle en amerikansk ungdom ställa samma fråga skulle antagligen svaret bli "Is that attitude right there? I dont like your attitude, as long as you live in my house you should not speak to me with that tone. Understood?" 

Så de flesta av de jag lärt känna här är väldigt försiktiga med hur de beter sig och vad de säger till sina päron, eftersom föräldrarna blir arga för vad jag skulle kalla ingenting. Jag har lite exempel att dela med mig av så ni kan få lite inblick i vad jag menar. 

Exempel 1 (Med censurerade namn, better safe than sorry)
Vi hade vart på en teamdinner och Jörgen gav mig, Pia & Mia skjuts hem. Pia & Mia är syskon, så de skulle, obviously, av på samma ställe. Men när Mia gått ur bilen känner Jörgen att han vill skoja lite och åker iväg innan Pia har hunnit kliva ur. Pia säger att Jörgen måste åka tillbaka på direkten för "my mom is gonna get SO mad!". Jag förstod inte varför, vi tog ju bara en extra sväng runt kvarteret, och Pia skulle ju också få komma hem om ett par minuter. Pia ringer sin mamma, utan att få något svar. När vi kommer tillbaka till deras hus säger Mia "Jörgen, you should probably go apoligise to our mom, she is so mad right now." Så Jörgen frågade om de kunde be henne komma ut så han kunde be om ursäkt. De gick in för att hämta sin mamma, men kom ut och sa att nej, hon var så besviken att hon ville inte prata med honom. ????

Förstår ni vad jag menar? Mamman blev alltså arg för att hennes barn inte blev avsläppta hemma precis samtidigt. Jag förstår inte vad det spelar för roll, men Pia och Mia hamnade tydligen in trouble för detta.

Även denna gång var det cross country gänget som var tillsammans. Vi hade vart på ett meet någonstans och var på väg hem i en skolbuss. Den ena coachen, som råkar vara något av en tidsoptimist, säger att vi är tillbaka på skolan om 20 minuter och att det börjar bli dags att ringa föräldrar för att de ska komma och hämta upp en. Då påpekade någon att det var nog lite mer än 20 minuter kvar. "Vad vill ni helst, att ni behöver vänta på era föräldrar när vi kommer tillbaka, eller att de kommer dit strax innan oss och får vänta lite på oss?" 

"Are you kidding me, my mom would kill me!? I would rather wait for her." Sa någon, och många nickade och höll med. Återigen, va??? Blir föräldrarna sura för att man har blivit felinformerad om tiden man ska komma hem och de behöver vänta ett par minuter på en? Jag förstår inte.

 

Det har hänt flera gånger också att jag pratat med någon och den har nämt att "my mom will probably yell at me". Jag ställde då den hyfsat självklara frågan varför, och får till svar "I dont know, she will find a reason."

 

Så föräldrarna är mycket strängare här. När jag tycker något är fel så diskuterar och argumenterar jag mer än gärna för att kunna kompromissa fram en bättre lösning, detta är något som absolut inte skulle vara acceptabelt här. Det är knas och jag har inte vant mig vid detta att alla hamnar i trubbel och får utegångsförbud/sin bil beslagtagen av sina päron och så vidare. Det var väl ungefär det jag ville säga. Vill också påpeka att detta är inget jag säger stämmer för alla familjer/föräldrar här, bara något jag märkt är 321 gånger vanligare än jag är van vid.