Idag (eller ska jag kanske säga inatt?) lämnade en gul skolbuss Skylines parkeringsplats kl 4:30. Jag blev inte glad när jag fick veta att det var en skolbuss vi skulle åka till tävlingen. Vi skulle åka i dryga 2 timmar, till Tucson där tävlingen var. Trots att jag hade med mig både kudde och täcke så sov jag inte en blund på de 2 timmarna, så obekväma är sätena. De är liksom både smala (odjupa) och hala, så man bara glider av sätet så fort man slappnar av. Alla instagrammar och visar hur coolt det är med dessa gula skolbussar, men där har ni sanningen. Dom är inte ett dugg coola. Banan vi sprang idag gillade jag. Den var lite på en skolgård och lite ute i öknen. Lite jobbigt att springa i sanden och allt damm i mina astmalungor var kanske inte idealiskt, men jag sprang hem en ny rekordtid och därför gillar jag banan ändå. Med min nästan-en-minut-förbättrade-tid sprang jag hem en 6e plats i mitt race, och fick då en till medalj att hänga upp på väggen här. Nästa vecka ska vi springa sectionals på samma bana (yay), jag tror det är till för att se vilka som är tillräckligt snabba för att få tävla "state", alltså när man utser Arizonas snabbaste löpare och löperskor.

 

Efter en lika sömnlös hemresa i den gula skolbussen bestämde Mugge, en i cross country laget, att jag var tvungen att testa lite "american culture" (som han uttryckte det). Så han, jag & BK (en till i cross countrylaget) åkte till In-n-Out och jag åt min första In-n-Out burgare. Jag hade hört mycket gott om dessa burgare innan då många i laget avgudar det stället. Det är tydligen där man får de bästa hamburgarna, både i smak och råvaror. De säger att det är knappt snabbmat, så fräscht är det. Min hamburgare smakade iallafall riktigt bra. Mycket godare än de man får på McDonalds & Burger King, så nu tycker jag att det borde öppna lite In-n-Out's i Sverige. Det skulle väl antagligen bli lika dyrt och eftertraktat som starbucks och Ben & Jerry's är där hemma, men ändå.