Det var en gång en Clara som var på avskedsfest för hennes tyska kamrat. Clara råkade nudda metallbyttan som bonfiren var i och fick ett brännmärke på benet. Först var det bara en brännblåsa, men sen gick den sönder och det var ett vanligt sår. Ungefär en månad efter att blåsan, som senare kom att kallas Carl, uppstod såg han ut som ett svart hål in i Claras ben (man ska alltid överdriva) och skolans trainer sa åt Clara att Carl var infekterad. Så senare samma dag gick Clara till doktorn. Doktorn sa att det var en möjlig infektion och skrev ut antibiotika som skulle hjälpa Carl att läka fint. Skorpan trillade av och Carl såg bättre ut, allt var frid och fröjd tills 19 av de 20 utskrivna pillrena var ätna. Clara vaknade upp på natten av att hennes öron kliade, och när hon steg upp på morgonen hade hon prickar på händerna, också dessa kliade. Claras värdmamma gav henne en allergitablett, och skickade sedan iväg Clara till skolan. Under skoldagen spred sig utslagen, och de kliade som in i bomben. När utslagen dök upp på bröst, hals och ansikte så bestämde sig Clara för att skippa sista lektionen och åka till doktorn. Doktorn sa att detta var en allergisk reaktion mot antibiotikan. Happ. Clara hade alltså fått sin första allergiska reaktion någonsin. Hon fick nu nya piller utskrivna för att stoppa den allergiska reaktionen, och lite allergitabletter. Morgonen efter, när Clara skulle börja äta sina nya piller, var utslagen värre, och hennes ansikte var rött och svullet, så hon bestämde sig för att inte gå till skolan. Idag är Clara inne på sin andra dag med de nya pillrena, och efter en natt som på grund av kliande inte bestått av mer än cirka 3 timmars sömn så ser hon nu lite mer rosa än röd ut. Hon hoppas nu på att utslagen fortsätter blekna, och framförallt att de slutar klia så förbannat.

 

Hoppas ni andra fått en bättre start på 2014 än vad jag fått. Först sängliggandes i en vecka för att jag var sjuk, och nu det här. Woaaahh its a party in the USA.